Hej!
Först och främst vill jag totalt krossa myten om att MC-snubbar är elaka, främlingfientliga Hells Angels-snubbar. Jag hade väl lite av den bilden en gång, ska erkännas.
Åkte hela 10 mil på nya kullager, blev lite fotont i slutet men annars var det väldigt skönt och framförallt: Vackert! Tack Östersund med omnejd för det. Åkte genom en inlandsisskapad u-formad dal mycket av vägen till Överhogdal, där jag sov igår. Såg där en skylt där det stod "Hog valley MC". Efter mycket trixande och telefonsamtal, med hjälp av Simon som jag träffade vid Strömsunds MC-klubb, gick jag upp till byastugen där de höll möte och träffade en av damerna som var med i MC-klubben. Jag berättade om mig och innan jag var färdig med första meningen drog hon iväg mig några meter bort till en kyrka... som MC-klubben var i full färd med att omskapa till klubblokal. Jäkligt fint kommer det bli, så mycket såg jag! Aja, i alla fall så fick jag tillgång till kök, säng och en massa vänlighet.
Svenskar är inte otrevliga och innåtvända. Inte alls. Det kommer jag nog aldrig tro efter denna resa. På sånt vänligt och öppet sätt jag blivit bemött hittills av de många människor jag träffat - ja, det är bara helt underbart. Tack, folk, för att ni finns.
Så tack Hog Valley MC, tack Älvros-fiket som bjöd mig på fika, tack ni som bjuder mig på vatten, tack ni som är intresserade och pratar med mig. Ni hjälper mig alla något enormt.
Speciellt intressant är att se folks ansiktsuttryck först efter man har sagt "jag har åkt inlines från Skellefteå" och därefter att se hur de reagerar när man säger "jag är på väg mot Bryssel". Ja, världen är allt rolig... =)
6 mil idag bara, efter 10 mil igår. Nu är jag i Sveg, där en trevlig pirat vid namn Kid har bjudit in mig till sitt hem. Efter en skitvarm dag som idag tog jag mig även ett dopp, härligt härligt.
Först och främst vill jag totalt krossa myten om att MC-snubbar är elaka, främlingfientliga Hells Angels-snubbar. Jag hade väl lite av den bilden en gång, ska erkännas.
Åkte hela 10 mil på nya kullager, blev lite fotont i slutet men annars var det väldigt skönt och framförallt: Vackert! Tack Östersund med omnejd för det. Åkte genom en inlandsisskapad u-formad dal mycket av vägen till Överhogdal, där jag sov igår. Såg där en skylt där det stod "Hog valley MC". Efter mycket trixande och telefonsamtal, med hjälp av Simon som jag träffade vid Strömsunds MC-klubb, gick jag upp till byastugen där de höll möte och träffade en av damerna som var med i MC-klubben. Jag berättade om mig och innan jag var färdig med första meningen drog hon iväg mig några meter bort till en kyrka... som MC-klubben var i full färd med att omskapa till klubblokal. Jäkligt fint kommer det bli, så mycket såg jag! Aja, i alla fall så fick jag tillgång till kök, säng och en massa vänlighet.
Svenskar är inte otrevliga och innåtvända. Inte alls. Det kommer jag nog aldrig tro efter denna resa. På sånt vänligt och öppet sätt jag blivit bemött hittills av de många människor jag träffat - ja, det är bara helt underbart. Tack, folk, för att ni finns.
Så tack Hog Valley MC, tack Älvros-fiket som bjöd mig på fika, tack ni som bjuder mig på vatten, tack ni som är intresserade och pratar med mig. Ni hjälper mig alla något enormt.
Speciellt intressant är att se folks ansiktsuttryck först efter man har sagt "jag har åkt inlines från Skellefteå" och därefter att se hur de reagerar när man säger "jag är på väg mot Bryssel". Ja, världen är allt rolig... =)
6 mil idag bara, efter 10 mil igår. Nu är jag i Sveg, där en trevlig pirat vid namn Kid har bjudit in mig till sitt hem. Efter en skitvarm dag som idag tog jag mig även ett dopp, härligt härligt.
Här är en bild på mig och Kid
För övrigt så har jag lärt mig dyrka en ny choklad: Mörk choklad med tranbär, Icas egna. Brukar köra 86%, men med tranbär funkar även så låga kakaotal som 72% i Icas. Vilket faktiskt är ganska högt, och man jämför med andra som kallar sig "mörk choklad".
Hur som haver. Det är för långt till Bryssel.
Problem: Exakt där fot möter ben har jag svinont. Får alltid ont när jag åker, sådär jobbigt gnagande ont som inte ger sig. Som om att själva inlinesen sitter åt för hårt. Men jag kan inte spänna loss den mer än jag gör nu, då kan jag inte åka. Att lägga på en vadderande kudde hjälper inte alls. Det är svullet, men inte rött. Någon som har förslag på vad jag kan göra?? Tigerbalsam hjälper inte, och "silvertejpa skiten" tror jag inte på denna gång =).
Nä, middag nu. Tack alla, för att ni finns. Här propageras vidare för mitt budskap - det är för långt till Bryssel! (Tänk va skönt om man kunde flytta Bryssel, ungefär som man ska flytta Kiruna, ehe, för de skulle väl lösa alla problem?)
Kanske kommer mer ikväll, får se. Härnäst iaf blir det halvvägs till Mora och tältning.
/Johan
Nä, normala MC-snubbar är bland det trevligaste man kan träffa! :)
ReplyDeleteJag tänkte faktiskt på det när du svarade oss på varför du gör den här resan, att du säkert förutom det också kommer att lära dig en hel del om livet. Simon har läst en mängd böcker om de som gör motorcykelresor genom halva världen och det är det här de upplever som starkast - att möta folks vänlighet, se att vi alla är rätt lika, att man klarar allt efter vägen, osv...
Jag tror att du har dragit på dig en inflammation i fotleden. Köp Orudisgel eller Voltarengel eller liknande på närmaste apotek, gnid in ordentligt tills att det är torrt (viktigt! det är nämligen det som är tricket!) tre gånger per dag. Se till att inte exponera den huden för solen då du kan få eksem... Viktigt att det är antiinflammatorisk gel och inte bara värkstillande!
Fungerar inte det så köp Radital hästliniment, brukar också finnas på apoteket.